nu har det gått 2 dar sen operationen...här kommer en berättelse:

operationen gick bra, men när kirurgen kom in på uppvaket och skulle berätta om vad hon hade hittat och åtgärdat, så förstod jag att det var något som var fel när jag såg hennes min. Hon tittar allvarligt på mig och säger "Tyvärr har jag tråkiga nyheter". Jag blev helt kall o kroppen och gråtfärdig och säger bara..Fram med det! Menisken var helt trasig, så den tog de bort...men det visste jag ju innan...sen var korsbandet lite skadat..men ingenting som var nåt farligt. Sen till det tråkiga, under knät sitter skenbenet..där ska det vanligtvis vara brosk på, men jag har ingenting kvar. Detta betyder att jag inte har någon dämpning kvar i knät överhuvudtaget, så nästa steg är rehab och träning för att få ordentliga, stötvänliga muskler kring knä, lår och under knät. Detta kommer jag få göra i resten av mitt liv, som kirurgen sa" Detta är ett knä som behöver extra och mycket underhåll och omtanke!"  Ja om jag ska kunna gå i resten av mitt liv så måste jag ta tag i det här nu! 

Just idag har ja ganska ont..det spänner och drar..har 1 stygn på 4 ställen som sticker och drar och svider...gör mina övningar tills jag nästan smäller av och tårarna bara rinner..men HEY det finns dom som har det värre..så jag ska inte gnälla..inte likt mig..gnäller aldrig! Men visst måste jag säga att jag har ont..men vet att det kommer gå över....det är bara jävligt nu!